Min älskade lillasyster, Pendlaren, har nu äntligen köpt sig en lägenhet och ska lämna vårt familjehem (där hon bott de senaste 25 åren). Detta gjorde mig naturligtvis jätteglad. Alla kommer ju ihåg hur spännande det var att flytta hemifrån 
Dock tog inte alla nyheten lika bra som jag…
-”Vet du vad?” frågar jag Lilltjejen.
-”Nää vad då mamma?”
-”Pendlaren har köpt en lägenhet och ska flytta hemifrån.”
-”VA?? Å nej!” Lilltjejen blir tyst och jag ser hur hennes ögon fylls med tårar. “Men hon kan ju inte flytta!”
-”Men hon ska ju inte flytta så långt. Hon ska ju bo där min andra syster bor.” (Är cirka 15 min med bil från familjehemmet.)
-”Men mamma, det är ju jättelångt! Jag kommer ju ALDRIG mer att få se henne nu!!!!” hulkar Lilltjejen fram och börjar sedan att stortjuta. “Å jag kommer inte heller att kunna låna hennes filmer när jag bor hos mormor och morfar.”
Katastrofen är ett faktum och Lilltjejen är otröstlig. Det krävdes ett samtal till morfar och ett beslut om att hon skulle få komma dit några dagar för att hon skulle bli glad igen.
Men du lillsyrran, Du får se det positivt. Du kom ju iallafall före din filmsamling 
juli 27, 2009 kl. 11:10 |
Aha, därför ni åkte hit.
Ska vi ses på ett glas tomatjuice?
Kram
juli 29, 2009 kl. 22:31 |
Haha ja det var tur det, för ett tag var jag lite orolig över att filmsamlingen kom först
Fast 25 år var väl lite att överdriva, om du inte räknar med tiden i magen
… Fast det blir nog det ifs innan jag flyttat helt 
Mest ledsen blev hon nog över att hon insåg att jag inte kommer flytta till er lille stad
Å andra sidan borde hon vara glad över att det blir där det blir och inte långt söderut som jag planerat de senaste åren 
augusti 27, 2009 kl. 22:59 |
Hallllåååå! Vart har du tagit vägen?